Min pappa är en riktig norrländs man med rinnande prilla under läppen, keps, och träskor vart han än går. Han kan prata, de kan han. Men de blir lixom inte alltid ord. mest vad andra skulle kalla vrål och skrik och grymmtningar.

De är inte så många som förstår pappa, så jag tror han håller sig till konsum där kassapersonalen förstår att "GAAAAAÄÄÄÄÄÄÄ" betyder att han vill ha en rulle snus och en packe öl.

Igår gjorde pappa och jag någor rafflade. vi beställde pizza. Pappa grymtade och jag översatte till den utländske bagaren. Pappa tyckde de va trevligt folk och skrattade högt och drog skvenska norrländska vittsar så snusen blänkte mellan tänderna. Pizza-turken kände oerhörd gemenskap med denna man, som va den förste på mkt länge som liknade hans eget folk (högljudda turkar) Turken kände en del av sitt hemland i pappa och ville genast visa honom en massa saker.

-kom kom, kolla, kolla fina...sa turken och vifftade glatt mot pappa. men gubben förstod inte va pizza-turken ville utan gick istället in i norrländs försvarsställning. han tog ett hårt tag om pizzakartongerna och skrek högt (och ganska tydligt faktiskt)

-NEJ FÖR FAN JAG SKA BARA HA PIZZORNA!!!